20 jan. 2019

Rättelse

Status: Smärtan i revbenet, samma som igår. Hade lite problem när jag fotade några musiker i
eftermiddags, men inte värre än att jag kunde hantera det.
Apropå smärta: Min bror gillade inte att jag förringade hans skada i gårdagens inlägg. Att beskriva en
på flera ställen bruten rygg med "han bröt nästan ryggen", är verkligen att sätta sitt eget revben i
fokus och tappa perspektivet på andras skador.
Har ingen lämplig bildillustration till detta dessvärre. Det får bli en kran. Om man hör dåligt kan
"kran" låta som "Krank".



19 jan. 2019

Smärtan!

Som väntat. Tre dagar efter revbensknäcken mot frysdisken. Smärtan sätter igång på allvar.
Den har eskalerat under dagen och nu har jag jäkligt ont. Det gör tamefanken ont att andas. Det är
sällan jag hickar men klart som fanken att jag ska få hicka nu! Mycket smärtsamt. På bara några
timmar  gick det från: "Jag har ont i revbenet" till "Fyfanken va´jäkla ont det gör i revbenet. Hjälp"
I morgon har jag en fotografering. Hur nu det ska gå till, med den här kroppen.
Jaja, lördagkväll. Hur kul är det att höra om mina krämpor? Ni har väl nog med era egna? Om ni har
några. Antagligen har ni inga. Det är bara jag som lider av oss.
Träffade min bror och svägerska idag. Vi pratade krämpor eftersom de också haft sin beskärda del
av det. Striden om vem som skadat sig mest vann min bror. Han ramlade ner från en stege för några
månader sen och var nära att bryta ryggen.
Men jag är den som har ondast just nu, så den tävlingen vinner jag.
Hade detta hänt i Amerika hade jag åtminstone kunnat tjäna en hacka på olyckan. Jag hade kunnat
anmäla Willys. Deras frysdisk med Hawaiipizza lämpar sig inte för att det bara ligger tre stycken
pizzor längst nere i botten. Ingen människa med normallånga armar når ner dit, utan att hänga med
magen över frysdiskkanten. Det är mycket stor risk att trycket mot revbenen blir för hårt när
kunderna ska försöka nå dessa hawaiipizzor som deras mor så gärna ville ha.
Men nog om det nu.
Tittade i gamla fotoalbum. (Vi var hos mamma) Hittade en dikt som vi fått publicerad. Tyvärr minns
ingen var eller varför.



18 jan. 2019

Statusen

Statusen idag:
Bicepsskadan oförändrad.
Sträckning (Hur nu det gick till) i övre bakbenet. Haltar.
Ömt revben. För andra gången i mitt liv har jag skadat mig på en frysdisk när jag försökt nå det som
ligger längst ner i den. Smärtar väldigt.
Tur att en inte ska springa maraton eller något sånt.
Sjuttonåringen är förkyld. Så kanske kan jag räkna med en släng av det också.
Speciellt när Micke nu har fått känningar.
Kanske blev han sjuk en svinkall kväll tidigare i veckan när jag testade blixtljus på honom:


Tidigare har jag lovat att första bästa vackra lediga dag ska jag bjuda honom på lunch på Böna Café.
En sån dag blev det idag. Han mår inte värre än att han insisterar på att åka dit.
Apropå mat så testgjorde jag en vinprovarmiddag häromdagen. (Vår tur att ha) Kolla såsen, ser ju ut
som jordklotet! Magiskt!


17 jan. 2019

Glad att jag tog tåget

Jag var glad att jag tog tåget till Bollnäs igår. Mörker + ymnigt snöfall + bilkörning = Nej tack, helst
inte.
Då är det tur att en skulle jobba med en lättsam reporter, som utan att tveka går med på att göra
samma sak.
Anni åkte från Stockholm och vi möttes i Bollnäs. Gångavstånd till jobbet. Utomhus, mörkt och som
sagt, ymnigt snöfall. Som frilansare är jag rädd om kameran. Ingen annan som betalar om något
skulle hända den lilla älsklingen.
Vi var båda väl påpälsade, med överdragisar, varma stövlar och rejäla jackor. När det är kallt ute är
det ingen idé att vara fåfäng. Det är bara värme som gäller. En kan inte se flärdfull ut jämt. Det måste
ni acceptera.
När jobbet var avklarat hade vi 1,5 timmar att slå ihjäl, för tåget hem var försenat.
Men det gick ingen nöd på oss. Pressbyrån tog fram en nygräddad plåt med bullar, precis när vi köpt
kaffe. Så det blev ju rena partyt på stationen!



10 år

Populärt nu är att visa att tiden går. 10 år, närmare bestämt. Jag hänger på! Självklart, i den här
bloggen hängs det med! 
Jag 2009:


Jag 2019:


16 jan. 2019

Tåget rullar

Pga att det ska snöa och mörkret har jag valt att ta tåget till jobbet.
Stressade till stationen. Jag hade gjort ett jobb innan som måste levereras idag.
Tog bilen till stan. Hittade verkligen inte första bästa p-plats så jag höll på att missa tåget. Det var försenat. När det väl kom och åkt iväg med mig körde det i myrfart och gjorde en massa stopp.
Nu skulle vi varit framme i Böllnäs men har just lämnat Ockelbo.
Det är tur att jag är en kratta på tidtabeller. Jag hade räknat med att tågresan skulle ta två timmar. Fråga mig inte hur jag kom fram till den beräkning. Fråga mig inte heller varför jag inte tittat på ankomsttiden när jag köpte biljetten.
Tack vare min miss kommer jag (förhoppningsvis) fram tidigare än beräknat.
Just nu speedar tåget på och därav en oskarp selfie!

14 jan. 2019

Samma gamla vanliga

Yes Box, vad tror ni att jag har gjort idag då? Det vore roligt att få komma med något spännande nu,
något som visar att jag gör annat än jobbar, slappar i naturen och netflixar.
Men tyvärr. Det är precis det jag gjort. Förutom netflixa. Av den enkla anledningen att jag inte hunnit.
Men snart är den saken ordnad också. Snart blir det Salvation på netflix och lite Sia chokladglass.
Jag hade tagit med mig gamla kakor ut till naturen idag. Tänkte mata fåglarna vid havet. Men det
fanns inte en endaste liten fågel där. Mycket konstigt. Vart var fåglarna en vacker dag som denna?


Här kan man iaf skymta mig:


Mig kan man lita på att jag att jag är där jag ska vara.

13 jan. 2019

Jobbat

Det är inte ofta jag jobbar en söndag men idag gjorde jag det. Rätt fint fotoväder när jag lämnade Gävle men ju längre norrut jag kom desto dystrare blev det.
Den här årstiden är jobbig just när det gäller ljuset vid fotografering. Samt att jag hatar att köra bil i
vinterväglag. Ännu värre är dock att köra i vinterväglag i mörker. Men allra värst är vinterväglag i
mörker när det snöar.
Då längtar jag verkligen till denna årstid: