14 okt. 2019

Rik ett tag

Häromdagen fick jag en inbetalning på mitt konto på nästan 12 000 kronor. Jag blev glatt överraskad i
några sekunder. Sen började jag fundera...varför skulle Synsam skicka nästan 12 000 till mig?
I en veckas försökte jag få tag i någon jag kunde ställa frågan "varför" till. Inte alls lätt när växeln
mer eller mindre är automatiserad. Under den här veckan började jag fantisera om pengarna. Kanske
var dom till mig ändå? Hade Synsam köpt en bild? Eller jag vunnit en tävling? Eller tyckte Synsam
väldigt mycket om mig? Jag kastades mellan hopp och verklighet. Men innerst inne visste jag ju att
pengarna inte var mina, att jag inte var Synsams älskling, så jag ville bara ha bort de 12 000 kronorna
från kontot och sluta drömma. (Glömde nämna att min ekonomi är ansträngd just nu. Mycket
ansträngd)
Alla mina försök att lämna tillbaka pengarna stötte på hinder. Jag började ifrågasätta min ärlighet.
Varför skulle JAG lägga ner en massa tid på att betala tillbaka pengar som jag inte bett om att få?
Precis när jag bestämt mig för att ta pengarna och dra fick jag kontakt. Plötsligt var jag 12 000 kronor
fattigare.






13 okt. 2019

Brittsommardag

Innan jag går vidare vill jag bara säga det här:


Och med det sagt så förstår ni att det är trångt om plats när en väljer att åka på offentliga
utflyktsställen en söndag. Amatörmässigt av oss att åka till Smörnäs en otroligt vacker
Brittsommardag. Vad trodde vi? Att alla andra skulle sitta inne och kura? När det var så vackert ute?


"Våran" brygga var upptagen så vi fick ta en annan.


Men vi satt inte där och slöade hela dagen. Ungefär en timme bara, för vi skulle till museet och
lyssna på lite elektronisk musik av Alpha Mound.


Vacker musik i vacker miljö. Blev smått chockad när jag efter konserten upptäckte att statyn jag
trodde föreställde en grekisk gud visade sig vara en "Napolitansk fiskargosse".
Jaja, så kan en fiskare också se ut.

12 okt. 2019

Min lördag

Missionskyrkeloppis idag. Brukar, tillsammans med idrottsföreningar, vara den bästa loppissorten.
Den här är årligt återkommande. Tyvärr ingen höjdare i år. Både när det gällde utbudet och
prissättningen. Det här var dock prisvärt:


Tidningar (min kvällslektyr idag) 2 kr. Plåtbricka 20. Porslin-set salt&peppar&tandpetshållare 10 kr.
Gammal hederlig hyllbård 10 kr, teakskål 5 kr, nyckelringar 5 kr.
Jag behåller nyckelringarna och tidningarna själv. Och jalapenon i teakskålen.
Sen var vi på konstutställning. Blev kvar i två timmar för vi träffade så mycket folk där. Bland annat
en av utställarna, min fd kollega Sune, som ställde ut två konstfoton. Jag råkade stå framför en av
konstverken när jag tog bilden på oss. Han påpekade det, men i det här fallet ansåg jag mig vara lika
viktig som konsten, så det blev inget omfoto.


Lyxfrukost

Godmorgon. Jag vill gärna tipsa om följande: Det är inte varje morgon en orkar sno ihop en
skagenröra till frukostmackan. Finns det alternativ? Jovisst, Icas egna skagenröra. Godare än
hemmagjord. Och ja, jag är sponsrad. Får gratis skagenröra resten av livet. Varje dag om jag vill.
Hur många burkar som helst under dagen.


11 okt. 2019

Nytt ställe

Att upptäcka nya ställen, hur kul är inte det! Idag var vi till det gamla vanliga stället vid Testeboån.
Micke hade hört ryktas att laxen lekte där och sånt måste en ju se. Med egna ögon.
Men int såg vi nåt int.
"Vi åker till Forsbybadet" sa Micke. "Där hoppar de säkert i vattnet". Han fick guida mig dit. Blev
mäkta förvånad. Ett stenkast, långskott iaf, från oss ligger det här:


Jag förstår inte varför han inte tagit mig hit förut?


Ingen lax här heller men ett nytt utflyktsmål är upptäckt.
På plussidan: Nära och vackert.
På minussidan: Villabebyggelse i närheten.
Vi får åka hit någon vardag när hederligt folk arbetar.


10 okt. 2019

Det här visste ni inte!! (Och om ni visste, varför har ni inte sagt något)

Häromdagen fick jag en ny kunskap som var utöver det vanliga. Jag blev helt ställd. Smått chockad.
Det var en aha-upplevelse jag inte upplevt på länge. Vetskapen förändrade min syn på livet.
Så här ligger det till: Vi andas bara genom EN näsborre i taget!!!! Testa! Jag gör det hela tiden. Om vi
ses och jag står med långfingret framför näsborren så är jag i n t e på väg att peta mig i näsan. Jag
testar bara min nya kunskap. Kan inte få nog.
Jag har delat med mig av detta. Först till familjen. Micke visste det redan, för han gör yogaövningar
för att träna andningen i båda. Artonåringen tyckte att det lät logiskt och blev inte alls imponerad.
Några andra har också fått tagit del av detta men jag har blivit väldigt besviken på deras ljumma
mottagande. Ingen verkar bry sig. Vi pratar om att människan ANDAS GENOM EN NÄSBORRE
här, och folk rycker typ på axlarna...jag förstår inte...vad kräver folk för kunskaper egentligen?
Stor tröst är att jag kan se er framför mig nu. Hur ni gapar av förvåning. Hur hela er värld vänds upp
och ner. Det här trodde ni aldrig va? Här kommer mer: Näsborrarna växlar med varandra under dagen
att ta hand om andningen. Hjärnan ser till att båda får arbeta lika hårt.
Så. Det får räcka med information idag. Jag vet att det tar tid att återhämta sig från detta nya.


8 okt. 2019

Folke

Jag är inte sponsrad, tyvärr, och jag borde hysa agg mot osten, men jag måste säga att Folke-osten,
den lagrade, är något utöver det vanliga. Mycket nötig i smaken, mycket stark, mycket god.
Varför hysa agg mot en ost, undrar ni kanske?
Jo, jag var med i tävlingen om vad osten skulle heta. Mitt förslag var Astrid. Efter författarinnan. Jag
tyckte att hon förtjänade en ost efter sig. Jag vann inte. Det gjorde människan som kom på namnet
Folke. Folke, passar ju bra in i mellanmjölkens land, där vi röstade nja till kärnkraft. Vem blir
förvånad.
Bitter? Ja. Där blev jag snuvad på en årsranson ost ju.
Tyvärr är den god.




7 okt. 2019

Rockad

Vi håller på med en riktig rockad på övervåningen. Alla byter rum med alla. Artonåringen tar vårt
sovrum, vi tar mitt kontor och jag flyttar mitt kontor till artonåringens rum.
Det krävs en smart logistik för att detta ska gå smidigt tillväga. Vilken tur att jag finns, säger jag.
Sån himla tur att just jag råkar bo mitt i smeten och kan styra upp detta.
Det går inte undan med flytten. Absolut inte mitt fel. Det finns två andra krafter i familjen som inte
har lika brådis med att det ska bli klart. Någon gång!
Ingen nämnd ingen glömd.
Jaja. Jag klagar inte. Trots att mitt nya kontor blir avsevärt mindre.
Jag klagar heller inte på dagens väder. (Lägg märke till den smidiga övergången från ett ämne till ett
annat) Vi solade en timme i Engesberg innan det var dags för mig att flytta en bokhylla från mitt
gamla arbetsrum till mitt nya. Mycket mindre.


Helt utslagna. Märkte inte ens att jag tog bild på oss.