25 mars 2017

Vadslagning

Är i Sandviken hela dagen. Tävling i pardans. Inget sextonåringen tävlar i men jag är här och hjälper till. Mitt ansvarsområde är fikat. Som vanligt finns det ett överflöd av kaffebröd som hjälpsamma mammor bakat. Mig veterligen har någon pappa aldrig bidragit med kaffebröd. 
Jag kan dock vara full av fördomar...
Jag äter upp alla gamla hattar som straff om det visar sig att jag gjort ett diskriminerande uttalande nu.


24 mars 2017

Stil

Jag bakar till morgondagens danstävling som sextonåringens klubb arrangerar. Jag och grannen är
som vanligt fikaansvarig. Ett jobb som passar oss bra. Varför grannen tycker att det är roligt vet jag
egentligen inte. Hon gillar inte fikabröd. Måste vara jag som drar, helt enkelt.
Kakan är i ugnen. Allt vore frid och fröjd om det inte var för doften. Sockerkakans naturligt
oemotståndliga doft blandas med gårdagens makrill som tillreddes i ugnen. Inte bra.
Ikväll ska jag träffa gamla kollegor från Arbetarbladet. Vi är ett helt gäng tjejer som ska ut och käka.
Jag har redan kollat i garderoben vad jag har att ta på mig. Det gick snabbt. Jag har inget. Jag blir mer
och mer ointresserad av kläder och det stör mig. Nu för tiden sätter jag bekvämlighet före stil och
ibland ser jag faktiskt ut som en makrillsockerkaka, dvs en blandning som inte går hem i alla läger.
Vilket syns tydligt på bilden som en reporter tog på mig på ett jobb i förmiddags.





































En gång i tiden var det svart som gällde i min garderob. Livet var enkelt, tills jag bestämde mig för
att garderoben skulle bli mer färggrann. Den lilla detaljen att jag har svårt med färgkombinationer är
inget jag tänker på. Förrän jag får se mig själv såsom andra ser mig.
En av mina före detta arbetskamrater, Ylva, sa en gång till mig att det gör det samma vad man har på
sig så länge skorna är snygga och putsade. Snart, så fort jag har kollat om kakan smakar makrill, ska
jag putsa skor.

23 mars 2017

En trotjänare

Idag hände någonting sorgligt. Alla som är fäst vid sin termos förstår hur det känns när man tvingas
inse att den dragit sin sista suck.
Vår svarta trotjänare, så full med repor att den numera är lika mycket aluminiumfärgad som svart, har
idag förlorat sitt lock och är därmed ur funktion. Termosar är inte som oss människor. Vi behöver
inte vara tipptopp för att fungera i samhället. En termos däremot...jag är glad att jag inte är en termos.
Vi var till Gråberget idag. Grillade korv. Det blåste rätt mycket.


Så pass att korvarna blev färdiga på ett kick och vi fick stressäta den första portionen så att korv
nummer två inte skulle hinna bli kolsvart.
Plötsligt tog en vindby tag i min fina retrodyna och blåste den över klippkanten. Jag sprang efter.
Aldrig att jag skänker den till havets käftar.
Med våra kroppstyngder höll vi sedan dynan på plats. Allt var frid och fröjd.


När korven var uppäten var det dags för kaffet. Jag lyfte upp termosen från marken. Den hade
hamnat där när vindbyn drog förbi. Det var då jag upptäckte det. Vinden hade tagit med sig
termoslocket! Vi letade och letade men inget spår fanns att finna. Vore jag dramatiskt lagd kunde
jag tro att själva Gråberget krävt sin tribut av oss eller att havet vällustigt slukat vårt fina
termoslock, men så är det naturligtvis inte. Den blåste säkert bara bort...
Jamän hejdå då Termosen! Tack för allt!


Tack för de sista kaffedropparna du gav oss!


22 mars 2017

Lite vardagsspänning

Ett av glädjeämnena i våra liv är när Smakbox dyker upp. Vi är prenumeranter. Varannan månad
dyker den upp. Kostar 199:- och har ett värde i sig för mellan 450-500:-
Idag kom paketet och den har legat på rumsbordet hela dagen och väntat på att familjen ska vara
samlad. Klockan 18 var vi det och då började öppningspartyt!


Ett enda bottennapp. En vegetarisk paté som jag inte tror mycket på. Den syns under Lindt-chokladen
som btw smakade underbart.


Mickes favorit var djävulskorven från Ungern.


Sextonåringen, som jag helt felaktigt i drygt en månad kallat för femtonåringen, hade den här
nötbaren som favorit.


Själv tyckte jag pizzatortillan var intressantast. 


 Är nån intresserad att själv börja prenumerera? Väljer ni att gå via mig får ni 10% rabatt och själv får
jag nästa låda 20 kronor billigare.

Dagen

Meningen var att Micke skulle bjuda mig på hotellfrukost idag. Tyvärr kände jag mig lite för krasslig
för det. Förkylning på G?
Hotellfrukost vill man ju njuta av i fulla lag, så jag avstod men har den innestående.
Hoppas jag. Oj, det måste jag kolla upp. Tänk om jag missat den helt och hållet!!
Istället gjorde jag Maria L´s scones. Grymt goda med både ägg och socker i smeten. Maria bjöd på
dom i söndags och sen dess har jag längtat efter mer.


Så här såg det ut vid strandkanten i Huseliiharen för knappt en vecka sen:


Och idag ser det ut så här:


Lägg märke till båten. Nån kunde inte hålla sig. Hade dom frågat mig hade jag sagt "Vi är ju bara i
mitten av mars, hold your horses".
Jag vill inte framstå som en glädjedödare dock, så jag säger inget mer om det.
Vattnet är som renast vid den här årstiden, tidiga våren.


Utanför Mickes jobb på Vävaren ligger isen kvar än så länge. I morgon ska det bli strålande sol och
sju plusgrader. Snart dags att vinka farväl till de här flaken också:


Även här kunde nån inte hålla sig:


Jag känner mig rätt trött idag. När jag kom hem la jag mig ner i soffan och beundrade vårt rum som
fått nya färgglada gardiner och bordsdukar. När solen lyser in i rummet ser det riktigt fint ut.
Tyvärr får ni inte se det. Ni får se mina fötter istället.


21 mars 2017

Bröt mot lagen

Det är tvärt emot mina principer att äta risgrynsgröt i mars. Sånt gör vi bara inte i vår familj.
Det är fritt fram för risgrynsgröt hela december, resten av året är det förbjudet. Ty så säger lagen.
En så kallad jul-lag.
Femtonåringen gjorde en chansning idag. Hon undrade om vi kunde äta risgrynsgröt till middag.
Alla blev förvånad när jag sa "Ja, det kan vi väl".


Gröt är ingen komplett måltid och jag hade varit sugen på våfflor länge, så här såg jag en kombo som
skulle tillfredsställa allas vårt behov.


Ett nederlag dock att jag brutit mot lagen. Härnäst dricker jag väl julmust i april också.

Förvånar mig själv

Att Springare får hålla på som han gör i sociala medier, och nu även som krönikör i Nyheter idag, är
en gåta. Varför sätter ingen överordnad stopp?
De poliskontakter jag har haft i mitt liv har bara varit positiva. Senaste gången, för knappt ett år sen,
var rörande positiv till och med. Bemötandet jag då fick av polisen var utmärkt och till stor hjälp i en
jobbig situation.
Jag trodde väl inte i morse när jag vaknade att jag skulle skriva ett mail till rikspolischefen några
timmar senare, men så blev det.
Här kan ni läsa brevet. Jag är inte van att skriva brev till myndigheter så mailet kan tyckas taffligt
men det skiter jag i.
Det är inte värre än Springares åsiker iaf.

Hej!
Jag har hittills haft bra erfarenheter av polisens arbete och har i det stora hela ett förtroende för det.
Jag vet att polisen inte får mörka känsliga uppgifter om etnicitet och religion, men därifrån 

till att enskilda poliser får bli en rasistisk megafon i social medier och krönikör i en högerextremistisk tidning, accepteras det verkligen från myndigheten?
Ja, det verkar som det. Ponera att fler poliser är av samma åsikt som Peter Springare, är det fritt fram för var och en att offentliggöra sina åsikter i sociala medier, när de görs i hens yrkesroll?
Andra, dock hypotetiska (hoppas jag), exempel:
Om någon polis tycker att ett våldtäktsoffer "har sig själv att skylla, med den korta kjolen", är det okej för hen att skriva det på sociala medier?
Är det okej för en polis att uttrycka sig homofobiskt i sociala medier?
Är det okej för polisen att kränka andra yrkesgrupper i sociala medier?
Får polisen överhuvudtaget uttrycka sina egna (yrkesrelaterade) åsikter i sociala medier om åsikten är av en kränkande/rasistisk/politisk karaktär?
För mig personligen är det viktigt att jag får svar på dessa frågor. Som medborgare vill jag veta vad jag har att förhålla mig till.
Jag ser gärna att detta mail vidarebefordras till rikspolischefen Dan Eliasson.

mvh Britt

Nu har jag gjord det jag kan. Mailet skickade jag hit: registrator.kansli@polisen.se, som går till
Rikspolischefens kansli. Utifall nån vill skicka iväg några egna rader.

20 mars 2017

Vi andra håller oss till snöslasket

Glad Vårjämningsdag, i snöslasket. Tyvärr verkar det komma för lite snö för min ryamattstvätt.
Det är lika bra att satsa på våren nu, om det bara ska snöa så här halvdant.


Medan vi andra får nöja oss med slasket åker Frida till Seychellerna. just nu faktiskt. Som mamma
hade man ju gärna velat följa med och se till att allt går som det ska. Men vi har en tuff dotter som
gärna är ute och reser ensam.


När jag var hos mamma ville hon bjuda på något. Jag tackade nej, för jag var mätt. Hon insisterade,
som vanligt. Okej, ett stekt ägg då. Ägg och vatten tack. Se så fint det serverades:




19 mars 2017

Överraskad

Dagens mest överraskande syn:


Två män kom paddlandes och blev lika överraskad som vi, när vi fick syn på varandra. "Det här
förväntade vi oss inte att få se", ropade jag. "Vi förväntade oss inte att se någon här heller", svarade
en av karlarna, och jag förstod att vi "snott" deras tänkta rastställe. För att strö ytterligare salt i såren
talade jag om för dom att det ska snöa i morgon. Vilket jag påpekat två gånger tidigare under dagen
till andra människor jag stött på. Micke sa att jag börjar låta som Ove i Solsidan. Ja, kanske det, men
jag är gärna den som berättar om den krassa verkligheten för folk som inte vet.
På eftermiddagen var vi på ateljéföreningens årsmöte.


Ordförande Gustaf Lord avgick. Han är värd en skarpare bild men detta var det bästa fotografen
kunde få till:


På mötet serverades de godaste sconesen jag någonsin ätit. Dom var så goda att allt annat jag ätit i
helgen förbleknar. Inklusive den marockanska harirasoppan jag gjorde igår och säkert även den
grekiska torskrätten som just nu är i ugnen och doftar starkt av rosmarin.