23 feb. 2020

Hjälpsamma familjen

300 kartonger vikta, klippta, klistrade och stämplade. Tog en del timmar att göra detta och då är bara
hälften av arbetet gjort. Kvar är att stämpla 1200 ep-skivor och stoppa in fyra stycken (olika) i varje
kartong.
Micke ska ge ut ännu en skiva, eller fyra singlar rättare sagt, och han gör det inte på lättast tänkbara
sätt. Men så klart hjälper vi till, jag, Nittonåringen och Viktor. För en vet ju aldrig...kanske är det nu
vi blir rika?
Så säger jag inför varje skivsläpp. Hittills har skivsläppen inte påverkat vår ekonomi särskilt mycket,
men en kan ju känna sig rik på andra sätt än de ekonomiska.





22 feb. 2020

Opera idag

Teaterpremiär idag på Skottes "Bosse och Yvonne", alias Kalle Zerpe och Marie Skönblom.
En opera för barn.
Jag hade fotat under ett genomdrag några dagar tidigare. Rätt svårt, för ljuset var inte satt och jag
jag hade ingen aning om vad operan handlade om eller hur de olika scenerna såg ut.
Då är det bra att det är två proffs som står på scenen. Det blir så mycket enklare då, det svåra.
När jag fotade operan fick jag inget som helst grepp om vad den handlade om, eftersom jag var
snorfokuserad på att få ihop några bra bilder. Idag kunde jag se den i lugn och ro och konstatera att
den ju var jättejättebra! Från fyra år står det i programmet, men vi 50-plussare skrattade gott vi
också.
Bosse bygger en raket och drömmer om att åka till månen.


Hans granne Yvonne drömmer om att kunna flyga.


Hon för ett jäkla liv i sin lägenhet. Så pass att Bosses raket går sönder. Han ringer på hos sin granne
som han aldrig träffat och skäller på henne.


Men dom blir vänner. Såklart.


Och dansar och har kul.


På kvällen går dom in i sina respektive lägenheter och gör saker man gör på kvällarna. Borstar
tänderna till exempel.


Båda hade en mardröm den natten.


Men på morgonen gör dom gör sig fina...


...för varandra.


Yvonne kommer plötsligt på hur hon ska kunna flyga.


Hon hämtar Bosse...


...och så flyger dom iväg!


Ungefär så var det. Som sagt, låt er inte luras av fyra-års-gränsen. Det är FRÅN fyra år. Dvs vi
50-plussare på randen till 60 har också stort nöje av föreställningen!

Tack ♥

Spöregn och storm. Men lika glad var jag för det för då fick jag användning av min regnkappa. Köpt
på loppis förra året. Tycker att den är fin, därför är jag glad när det regnar och jag får använda den.


Tillsammans med GrannMonica gick vi på loppis i morse. Tvärs över gatan bara. Föredömligt nära.
Jag köpte två gamla kakburkar och två snygga textiler. 80 kronor fick jag ge.
Eller jag och jag...
Ge och ge...
Jag har turen att ha en givmild man. "Jag betalar", sa han när det var dags att betala. Och då blev jag
ännu gladare.


21 feb. 2020

Egenhet

Alla (?) har sina små egenheter. Alla (?) är vi beroende av något. Till och med jag. Mitt beroende
heter Karlson. Ja´ ba´älskar Karlson. Världens bästa Karlson ger mig tillfredsställelse på ett sätt som
ingen annan kan. Karlson är min vän i nöden. Utan Karlson får jag snudd på abstinens.


Jag har varit utan tub i tre veckor! Idag köpte jag en ny.
Karlsons klister är inte som bäst när den är nyöppnad. Bästa resultatet ger en halvfull tub.
Om en ska vara petnoga.
Jag häller alltså klister på fingrarna, gnussar fingrarna mot varandra, seg-drar fingrarna från varandra,
och när klistret är lagom torrt tar jag min för ändamålet speciella pincett och drar loss klistret från
huden.
Inte mycket som slår den känslan inte!

19 feb. 2020

Min onsdag

Ni undrar så klart hur min onsdag sett ut. Så här:
Jag ställde klockan på 07.30 men segade och gick upp 08.15 istället. Frukosten, i all ensamhet, bestod
av hembakat bröd (av mig) och skumboll. Mitt favoritfikabröd. Inbillar mig att de är utan kalorier.
Ta ej den tanken ifrån mig, tack.
Skumbollen var en rest från gårdagen då vi hade brf-styrelsemöte hemma hos mig.


Efter en lagom lång frukost satt jag mig och redigerade gårdagens jobb. Skönt att inte alla bilder blev
så här oskarpa:


Jag skrev några omdömen på köpare på Tradera och packade två paket, innehållande en docka...


...och spetsstuvbitar.


Mitt på dagen skjutsade jag mamma till frisören i Bomhus. Jag passade på att åka till kyrkogården i
närheten och hälsa på pappa. Tjörneryd heter konstnären som har smyckat den vackra viloplatsen.


Hann även besöka Röda Korset. Dyra Röda Korset. Te x skulle inte ens jag ta 900 spänn för den här
spegeln.


När mamma var klar hämtade vi upp Micke på stationen. Han kom från Sthlm där han lyssnat på två
Bethovenkonserter. Vi släppte av mamma och kastade oss ut med termosen i det underbara vädret.


När vi kom hem upptäckte jag en blomma som vi glömt bort att vattna. Fotade den i olika vinklar för
att få fram bästa instagram-vinkeln.


Sen tog jag en promenad till affären med mina paket. Drömmen är att hitta en femhundring eller mer
när jag är ute och går. Idag hittade jag en tjuga, och det är bra det med. Inte lika bra, men bättre än
ingenting.


Slutligen kan jag avslöja att dagens middag blir kycklingpaj. Inte så spännande kanske, om det inte
vore för detta: Jag har använt en gammal creme fraishe!! Den gick ut igår!!
Det är ett stort steg för mig att ignorera bäst-före-datum. Jag vill inte gå så långt och påstå att jag har
matfobi, men däremot kan jag säga att jag har mycket starka åsikter om mat och mathantering. Dessa
åsikter arbetar jag aktivt för att få bort.
Obs att jag inte använder händerna för att visa burken utan jag har blåst fast den runt munnen!
Kvinnor kan, som man säger.



17 feb. 2020

Två fina människor tycker att jag är (eller var iaf) bra

Cred två gånger på samma dag, det är inte dåligt. Det är jättebra. Ja, jag skulle vilja gå så långt att
jag vill säga att det är alla tiders superbra!
Först FotoJennys inlägg på fb i morse, där jag tillsammans med FotoCatta tituleras "Bästa":


Och sen FotoGustavs inlägg på Nordens Fotoskolas instagramkonto där han är gästskribent den här
veckan. (Jag har strykit under det viktiga i texten...)



16 feb. 2020

Mammas Älskling

Hon föddes med temperament, hon växte upp med temperament och till dags dato har hon ännu inte
vuxit ifrån sitt temperament så en får väl inse att det är en del av hennes personlighet, helt enkelt.
Mammas lilla gosiga skitunge har blivit mammas stora fina tjej. (Måtte hon inte läsa bloggen, som
hon hävdar att hon inte gör)
Nitton år idag.
Framtiden för en nittonåring och hens föräldrar är ofta ett stort frågetecken. Hur kommer hösten att
se ut? Hur många bor kvar i hemmet, till exempel?
Framtiden, dvs hösten, är ett vitt blad och det är kul om hon sticker iväg men det är lika roligt om
hon stannar kvar.
Min plan när barnen var små var att kedja fast dem i källaren när de blev vuxna. Ju äldre de blev
desto mer medveten blev jag i brutaliteten i detta. Så när Frida blev flyttfärdig släppte jag henne fri
och likadant kommer jag att göra med nittonåringen.
Tror jag.



14 feb. 2020

TANTEN

Jamän dåså, då är det avgjort. Håret måste färgas, och det är ju en lätt match, men andra krafttag måste också tas, och det blir inte lätt för jag vet ej hur.
Jag kommer nyss från affären. "Akta dig så tanten kommer fram", sa en karl till ett barn.
Han syftade alltså på mig.
"Tanten?", sa jag.
"Ja vad ska jag säga då? Tjejen??", gastade han och skrattade rått men hjärtligt så det ekade och small bland Icas hyllor.
Ok, det var länge sedan en var en puma (tigern får symbolisera en sådan), men därifrån till tant...



Dags att hänga ut någon igen

Känslan som infinner sig när någon glömde bort bröllopsdagen för två dagar sedan och även visar sig ha glömt bort vilken dag det är idag...