23 sep. 2017

Kära Dagbok...

...en grågrågrå morgon gäller det att sätta sina egna färgklickar.


Jag vaknade mitt i natten och kom att tänka på Mickes sjukbäddstid. När jag pratade med honom
medan han var nedsövd. Jag pratade om skogen vi snart skulle sitta i. Och jag minns hur tacksam
jag skulle bli om vi någonsin skulle komma till den skogen igen. Sen dess har vi varit där många
gånger men utan att vara särskilt tacksam. Jag menar, vi har vardagsvarit där. I natt kände jag ett
akut behov att åka dit och känna tacksamhet. Skit samma att det regnade.


Vi satt där ett tag men fick abrupt resa på oss. Ett stort jäkla brak hördes och vem vet, kanske var det
björnen som kom. Vi tog det säkra före det osäkra och flydde.


Lika bra det för klockan hade tickat på och jag hade en tid att passa. Jag skulle vara med på en
manifestation på stortorget som asylkommittén ordnat. "Stoppa utvisningarna av våra barn och
ungdomar".



Efter det åkte jag till Sandviken och plockade ner de grejer som fanns kvar på min loppishylla som
jag hyrt på ett ställe där. Har blivit av med en hel del faktiskt. Mer än jag trodde. Äntligen börjar
det bli lite mer utrymme i källaren. Ska bli skönt att börja på ny kula. Och med ny kula menar jag
nya inköp.
Sen hem och svida om:


Vi skulle på eftermiddagskalajs. 40-årsfest/lägenhetsinvigningsfest.


Johan, som festföremålet heter, har flyttat till en lägenhet, eller två faktiskt, som ligger vägg i vägg
med varandra. Ena lägenheten har en intakt 70-talsinredning. Helt i min smak.


Jag kände att det gäller att passa på att dokumentera utifall han får för sig att rusta.


Jag hamnade mitt i himmelriket:


Och inte nog med detta. I det andra köket (två lägenheter ju) fanns det smörgåstårta, fruktfat,
delikatessfat och tjofaderittan! Plus en massa trevligt folk.
Nu väntar vi hem sextonåringen. Hon har varit på danstävling i Södertälje. Inte helt kurant.
Singeldanserna har hon avstått men två pokaler i duogrenarna har hon med sig hem.
En helt okej lördag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar