6 sep. 2017

Minnesluckorna

Idag käkade jag lunch i en skolmatsal. Jag fick inga som helst vibbar från svunna dagar. Ingen känsla
om hur det var en gång i tiden. Inga flashbackar från mata-kön eller hur det vara att sitta vid borden.
Jag minns tamefanken ingenting.
Utom en sak. Jag minns väldigt tydligt den gången jag klippt mina ögonbryn. Alla tjejerna i klassen
noppade ögonbrynen utom jag. Dom tjatade och tjatade på mig. "Noppa, Britt". En kväll gav jag upp,
tog fram saxen och klippte av det värsta buskaget. Ingen såg nåt förrän på matan. Då la någon märke
till en odefinierbar förändring hos mig. Sen såg dom. Ögonbrynen.
Det minns jag tydligt.
Det var också tjat på att jag skulle ta hål i öronen. Men aldrig att jag vågade utsätta mig för den
smärtan! Så jag sa till alla att jag gett ett löfte till mig själv: Jag skulle aldrig ta hål i öronen.
Ett löfte jag håller än idag.
Den sista lilla anekdoten har ingenting med matan att göra btw.
Apropå "anekdot" så dyker det upp ännu ett ungdomsminne. (Det blir så här när en börjar bli gammal.
En går i barndom) Gymnasiet. Jag var på fest. Alla deltagare fick en lapp där det stod hur man skulle
bidra till underhållningen.
På den tiden var jag blyg och kände mig inte bekväm med att hamna i fokus ens för några minuter.
På min lapp stod det "En anekdot om Lasse". Jamänvafan, vad är en "anekdot", tänkte jag förtvivlat.
Jag hade aldrig hört det jäkla ordet. Inte för att jag minns några detaljer men det vände sig säkert i
magen på mig. Hur det hela slutade har jag ingen aning om, för det minns jag inte.
Jäkla bräckligt minne man har. Men jag kan aldrig höra ordet "anekdot" utan att denna minnesskärva
dyker upp.
Skolmaten idag var det inget fel på. Jag tog av alla tre rätter. Bulgurblandning, gratinerad kassler och
ajvarfisk.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar