15 sep. 2017

Musik och näsdukar

Pushfestivalen är i full gång. Igår spelade Micke. Det missade jag pga föräldrarmöte. Ikväll spelade
bland annat Hara Alonso och Thomas Bjelkeborn. Det missade jag inte.



Nu byter jag ämne. Låt oss prata om näsdukar. När använde ni en näsduk sist? Jag tillhör nog den
sista generationen användare. Jag tillhör den generation som varit med om att fördela snoret jämnt på
en tygbit. Tre fyra slemmiga snytningar fick plats. Kunde en trycka dit en femte snorgubbe så blev
även fingrarna slemmiga eftersom näsduken redan var full med snor. 
Jag är nog den sista generationen som minns hur en välanvänd näsduk kändes morgonen efter en 
snorig natt. 
Dagens ungdom har aldrig vaknat upp med en slemsnorstyv näsduk vid sin sida.
Jag gick igenom lite textil från svärfar idag. Där fanns många näsdukar. Jag kunde inte låta bli att
fascineras hur vackra många var.


Vackra hantverk, med stor säkerhet skapade av kvinnor. Varför ansträngde de sig så mycket med en
tygbit som hade en sån oromantisk framtid?


Den här till exempel. Med ett litet förtjusande B inbroderat. B som i Britt. Kan ha varit svärmors. 
Hon hette också Britt. 
Jag tycker sånt här är skitjobbigt. Jag vill inte ha några näsdukar! Vad ska jag med dom till? Men
kvinnokraften, hantverket på en sådan prosaisk sak som en näsduk...det går bara inte att ignorera och
slänga iväg detta stycke historia. 


Nej, jag tänker inte börja snyta mig i dom. Jag har ju bacillskräck. Men jag har tagit vara på de 
finaste. Jag tänker använda dom som servetter. 


Fast det vettefanken om jag kommer att göra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar