10 nov. 2017

En kan inte vara vassaste kniven jämt

Igår kväll träffade jag mina vänner på Church i Sandviken. Pampigt ställe. Pampiga priser.
Pommesen, som jag ofta beställer in som side dish till vilken mat jag än äter, var superb. Får högsta
pommesbetyget av mig. Fett minus dock för att det bara fanns tryffelmajjo som dipsås.
Vi hade en hel del att avhandla eftersom det var över en månad sen vi sågs. Tyvärr hade jag en släng
av blackout. Jag var oförmögen att formulera det jag ville ha sagt. Blir det så för er ibland också? Ni
ska säga nåt och det kommer bara kråkor? Ni ska berätta en historia och kommer av er efter första
meningen? Ni ska säga nåt viktigt och ni säger bajs? OM det inte händer er vill jag inte höra "Nä, det
brukar verkligen inte hända mig" Då vill jag bara mötas av tystnad.
Tur iaf att en umgicks med smarta människor igår och slapp ha ansvar för den biten.
Dagen innan var jag drabbad av yrsel som hindrade mig från att göra saker. En viss typ av människor
brukar undra "Vad är det som händer med Sverige?". Jag undrar "Vad är det som händer med mig?"


Här kan en verkligen undra vad som händer med mig:


Lite scary med det huvudet som växer ut på min nacke. Får mig att tänka på Voldemort i Harry Potter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar