13 nov. 2017

Vemodig

Idag har jag mest ägnat mig åt att klistra in bilder i pappas gamla album. En surdeg som legat under
en hylla på vardagsrumsgolvet i cirka ett år.
Jag hade så gärna velat vara en fluga på väggen när pappa var ung. Lärt känna honom på ett annat
sätt. Blir faktiskt småledsen över att jag inte känner den lilla pojken och unga mannen på bilderna
jag nu sorterat.
Vemodet ligger som en dimma över teakbordet där jag arbetar med albumen. Teakbordet som var det
första, och enda, matsalsbord pappa köpte.
Jaja. Farsdag igår, inte konstig att man är blödig efter att ha sett alla möjliga pappor upplagda på fb.
Med bilden här under tänkte jag dock mest på mamma. Är sjukt sugen på hennes klänning. Säkert i
frotté. Säkert jäkligt färggrann. Vill ha.
Men det kommer aldrig aldrig någonsin att hända att jag får den i min ägo. Det gör mig också vemodig.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar