19 feb. 2018

Mycket nöjd

Yesterdays news men Aten står kvar och vi ser ungefär lika ut som vi gjorde i helgen, så här kommer
en bildkavalkad från stan. Jag hade med mig den kamera som jag trivs minst med för den måste ju
också komma ut och lufta sig ibland. Resultatet: Inga kanonbilder men va fanken...
Först har vi mina obligatoriska fasader. Mina kära fasader. Bedagade skönheter. Så överraskad jag
blev när jag upptäckte att Berlin och Aten påminde om varandra. Samma gåtfulla och tommt ruvande
huskroppar. Jag vet att det är ett tecken på att välfärden inte är den bästa och att jag här åker
snålskjuts på ekonomiska kriser, men en viss misär är mer fotogenisk än lyx, så är det bara.






Vi besökte en köttmarknad.


"Se här vad som händer om du inte genast lägger ner kameran" kanske han sa, medan jag tolkade
det som ett glatt "javisst", när jag kollade om det var okej att ta bilder.


Man ser inte skogen för alla träd, stämmer bra överens med den här loppisen. Först ett överväldigat
"Oj" när en kom in i affären. Sen funderingar över hur i helvitte man fraktar bort en miljard prylar om
ägaren tröttnar/dör?"



Sofia är från Dalarna och att hon lyckades hitta en dalahäst i detta gytter är ett bevis på att hon inte
har lurats. Om sin härkomst alltså. Ja, inte om annat heller för den delen.


Akropolis. "Du fotograferar ju inte templet", sa Sofia. Nä, jag var så betagen av utsikten. Det blev
ungefär som med loppisen. Jag såg inte skogen för alla träd. Jag har hur många bilder som helst från
utsikten och tre stycken från Athenas tempel.
Likt lava vällde staden fram med sikte mot Akropolis.


En lång stund glömde jag bort den historiska marken jag stod på. Ja, man kan säga att jag var mer
intresserad av utsikten än av själva Akropolis.


Vart jag än vände mig vällde husen ut framför mig. När jag sett stan från alla väderstreck ägnade jag
mig åt platsen vi befann oss på. Tittade på marken och letade spår efter de gamla filosoferna. Kände
på stenar och undrade vem som smekt denna sten sist (turisterna borträknat). Visualiserade mig själv i
en vacker toga, långt svart hår prytt med ett gulddiadem och en olivkvist i handen, gåendes på
marmorgolven, på väg till mina adepter för att dela med mig av mina kunskaper, allt medan solen
gick ner över staden.
Tyvärr fick en inte röra pelarna. Jag hade förberett Sofia dagen innan att det skulle bli en hel del
modellande för hennes del uppe på klippan. Men med dessa regler blev det inte det pelarhäng som
jag tänkt mig och jag fick tänka om.


Och detta var en större prestation från henne än att bara hänga vid en pelare.
Även om vi inte ätit lyx har vi ätit jäkligt gott. Dvs mat i min smak. Till exempel den godaste
tzatsikin med det godaste brödet. Minns då att jag är tzatsikiexpert och även själv gör en jäkligt god
sådan.


Vi närmar oss slutet på inlägget. Låt mig bara visa utsikten från takterassen på vårt hotell.
Inte så tokigt va?


Sammanfattning: Jag är mycket nöjd med resan.
Nu vardagen. Den slår genast till i form av dessa fyra brev som kom under min semester. De ska jag
öppna nu. Oranga kuvertet. Skattemyndigheten. Kanske är de inte nöjd med de 32000 som jag ska in
med? Första räkningen från Telenor. Upplagt för missförstånd. Räkning från nya revisorn. Antagligen
en fet en från bokslutet.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar