7 maj 2018

Vi analyserar

Född på 60-talet, då vet en vem Julia Ceasar är. Henne pratade vi om idag på vår lilla utflykt. Hon
representerade en kvinnotyp som var vanlig på film på den tiden. Det Barska Fruntimret.
Vi grunnade på dagens motsvarighet till DBF. Micke tog Meryl Streeps roll i Djävulen bär Prada 
som en tänkbar kandidat. Vår slutsats blev detta: 
Barska fruntimmer på film styrde och ställde i sina kvarter/hem förr i tiden. Dom var äldre och rejäla.
Oftast ocharmigt klädda i svart eller storblommiga klänningssjok. Bakom sin barska fasad klappade
ett gott hjärta.
Hade Julia varit skådis idag hade hennes rollfigurers makt sträckt sig bra mycket längre än till 
hemmet. Hon hade varit rik, tjusig och flärdfull. Fruntimmer var det sista en tänkte på när hon dök 
upp på duken.
Vi kunde inte låta bli att fundera över hur världen skulle reagera om DBF återuppstod. Gärna i samma
film som typ Fifty shades of grey eller nåt liknande.
Yes! Vad sägs om den analysen? Skriver om den så att ni förstår att vi inte bara vickar på fötterna och
dricker kaffe dagarna i ända. Vi drar en och annan slutsats också. 
Så här ser vi ut när vi slår ihop våra kloka huvuden:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar