24 juni 2018

Loppisfynd

Ni som följer loppilona på instagram (tack, ni är bäst, mycket bättre än de andra) vet att jag varit på
loppis idag. Sist jag handlade hos loppiskvinnan, för två år sen, köpte jag den här morgonrocken:


På instagram skrev jag att den kostade fem kronor, men jag ljög. Den kostade en krona. Men det lät
för osannolikt så jag drog till med fem.
Idag hade hon alltså öppnat upp igen. I ett nytt hus men fortfarande i mitt närområde. Jag, Micke och
grannen Monica cyklade dit. Kom tio minuter innan officiella öppningen men det var inget hinder att
komma in. Roffade direkt åt mig en allmogepall, ett telefonbord i teak och lite annat smått och gott.
Som detta:


Hälsingborg Deco, Gustavsberg Wexiö, klassiska Nicke underlägg, glaskaraff och den somriga runda
duken som allt ligger på.
Allt detta kostade mig 50 kronor. Dyrast var duken, 20 kronor.
Allmogepallen passar in precis överallt, upptäckte jag. Trots sin slitenhet, eller kanske tack vare den,
gör den sig lika bra i ett vitt rum som i ett färggrannt. I ett bondkök eller i ett minimalistiskt
vardagsrum. Med blommor på eller som sittplats.
En synnerligen användbar liten möbel. Hoppas vi får plats med den i bilen till Gotland. Jag vet precis
var den ska stå där.


Telefonbordet blev för besvärlig att ta på cykeln så den lämnade jag över till en annan lycklig köpare.
Det stora trista med loppisbesöket var att jag missade Anne, min fd kollega på Arbetarbladet. Vi hade
mer eller mindre stämt träff där. Men ja´ ba´drog iväg när jag shoppat klart. Innan hon kom. Det finns
tre ord som beskriver såna som mig: Ingen bra kompis!
Till mitt försvar, om du läser detta, världens finaste Anne, så trodde jag inte att du skulle komma efter
mitt sms.
Ursäkta att ni blev inblandade i det här, ni som inte är Anne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar