1 okt. 2018

Stolt

Jag är stolt över sjuttonåringen. Hennes klass säljer kryddor som ska hjälpa dom att finansiera
studenten år 2020. Bara det är ju ett bra intiativ men min stolthet gällde detta:
1. Hon hatar att knacka dörr/ringa och sälja saker.
2. Oss kan hon inte be att vi lägger katalogen på våra jobb eftersom det skulle innebära att vi la den
   på köksbordet hemma.
3. Hon kan heller inte räkna med att vi köper upp hennes andel att sälja för att underlätta för henne.
    Sådant dalt sysslar vi inte med här. Inte i första och andra skedet iaf.
För sent (idag) kom jag på att vi hade kunnat bjussat på våra sociala medierkanaler men då var hon
redan i hamn.
Sånt blir jag stolt över. När barnen klarar sig utan vår hjälp. Knappt att en själv gör det.


Apropå "klara sig bra" och "att en knappt gör det själv": Det blev aktuellt på dagens jobb.
Bra ljus, härliga höstfärger, trevlig och tålmodig modell, mycket tid. Förutsättningarna var alltså
goda. Men vad hjälpte det när fotografen var som hon var. Förra veckan var jag på topp. Fick beröm
från olika arbetsgivare och jag fick tamefanken också applåder, efter en gruppbildsfotografering.
Livet lekte. På fredag eftermiddag blev jag dålig. Var till akuten på lördag. (jag förstår att man gärna
vill veta varför men anledningen var/är så pass oromantisk att jag håller det för mig själv) Sen dess
har fotandet inte gått som på räls. Jag får inte till det som jag vill.
I morgon har jag ett nytt jobb. Projekt då: Skärpa mig, lägga manken till och bli förra-veckan-Britt,
the Star.
På hemvägen tog jag några förvirrande bilder i Boulongern:





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar